MENY
godkväll, eller snarare, god eftermiddag. Klockan är förvisso inte så mycket (16.39 i skrivande stund), men mörkret utanför får klockan att kännas som betydligt mer. Varför skriver man god eftermiddag men inte god kväll? Eller ok, enligt Ordkollen.se (väldigt legit sida?) kan man tydligen säga både och.
Huur som helst. God sen eftermiddag/tidig kväll. Det är nästan fyra år sedan jag skrev här sist. Så komiskt att jag hittade hit igen efter alla dessa år. Also, hur kan 2021 vara fyra år sedan? Var det inte förra året corona bröt ut? Var det inte bara för ett halvår sedan som jag spenderade otaliga antal dagar med att försöka sätta en surdegsgrund? Och var det inte bara nyss som jag knappt lämnade lägenheten på flera veckor?
Skämt åsido. Det är tydligen svårt för mig att komma till skott med skrivandet. Så enough with dadjokes.
16.46: Här sitter jag, iklädd yogabyxor, sport-bh och en vit tisha. under mig ligger en yogamatta på vilken jag för en kvart sedan mediterade, strax innan jag insåg att jag ju fortfarande har en blogg som det kanske är dags att skriva i. inte för någon annans skull såklart. men för min egen skull, när det, om några år, igen går upp för mig att jag har en blogg som hade behövt lite kärlek.
såå. nu är jag här igen alltså. vad har hänt sedan sist?
till att börja med blev jag i våras äntligen färdig med plugget. nästan sex år senare liksom, what the heck har jag gjort? efter en dubbelkandidat kan jag äntligen känna mig trygg med att jag aldrig ska plugga igen. skoja. hade faktiskt varit en dröm att ta en phd ELLER omskola mig och bli socialpedagog. men det lär dröja några år innan jag fattar ett sådant stort beslut.
strax efter att jag lämnade skolbänken fick jag något av en livskris. en ganska fruktansvärd sådan. men jag antar att vi alla ska gå igenom en livskris någon gång. och min kunde varit värre, nu när jag tänker på det. jag varken rakade av mitt hår eller övergav allt för att leva resten av livet i vildmarken. nä. riktigt så spontan eller cool är jag inte. jag gjorde väl det de flesta förståndiga människorna gör. jag gick till en psykolog och strax därefter började jag på antidepp. heja mig!
gud vad allt känns emo när man skriver med små bokstäver. :-)
Hur som helst... Jag fick mitt första riktiga jobb i mars, men sa upp mig efter sex månader och numera jobbar jag som kommunikatör på ett tech-företag. KUL! Ja faktiskt känner jag mig vuxen för första gången i mitt vuxna liv, hehe. Och även om jag har svårt för att förstå att jag förtjänar att vara där jag är, är jag lite stolt över mig själv. Nu har jag såklart otrolig ångest över att förlora jobbet. Typ varje dag. Men jag håller tummar (och tår) för att jag, nästa gång jag uppdaterar, antingen fått behålla jobbet och trivs som fisken i vattnet, eller själv sagt upp mig för att testa något annat. Men till och med när jag skriver detta känner jag mig som en imposter.
Därutöver (jajamensan, fancy sambandsord, very academic) har jag gått med i 1. en ideell förening som arbetar för ungas rätt till tryggt boende, 2. en skrivarcirkel 3. en bokklubb. Allt jämsides med att jag fortsätter att engagera mig ideellt i Röda Korset och Stadsmissionen. Yay me!
Jag har fått nya vänner, förbättrat relation med mina befintliga och har fortfarande min älskade pojkvän vid min sida. Och så har jag ju min familj som jag älskar. Och så får jag ju inte glömma att nämna att jag blivit moster till allas solstråle Moa, som gör livet värt att leva även under de mest dystra dagarna.
Allt väl med andra ord?
KYSS!
0