MENY
för bara några år sen var jag ingenting. om ingenting ens är ett adjektiv. jag sa inte mycket och tog inte mycket plats. jag beskrevs som blyg, tystlåten och framförallt liten. jag har haft problem med självförtroendet sen kanske 5 år tillbaka? det är ändå en ganska lång tid med tanke på att jag för 5 år sen var 13 år. ska en 13-årig flicka ha problem med att kolla sig själv i spegeln? bättre blir det inte när man blir femton-sexton och ska börja gymnasiet. jag har alltid haft problem, och har fortfarande problem, med vem jag är och framförallt vem jag vill vara. jag har bytt umgängeskretsar trots den lilla håla jag bor i och vuxit ifrån för många underbara människor. förändringar gör ont, att växa gör ont, men det som gör mest ont är att inte känna sig hemma i sig själv. att inte vilja gå på fest för man tycker att man ser hemsk ut. att sätta fingrarna i halsen för att man ätit för mycket. att tröstäta. att skämmas över sig själv. att inbilla sig att andra skäms över en. att inte känna sig hemma. att känna sig äcklig. allt sånt gör så jäkla ont. men jag lär mig mer och mer för varje dag, trots alla hjärnspöken som jag så gärna bara vill slippa, att allt börjar i ditt huvud. vad du ger kraft till är det som har kraft över dig.
jag har varit i förhållanden som sugit mer kraft ur mig än vad det givit mig, vilket jag verkligen inte kan förstå att jag tillåtit mig själv att göra. man ska vara med någon man inte behöver gömma sig ifrån, på något sätt. vare sig om det är ens morgon-ansikte innan man hunnit tvätta sig och sätta på smink eller vem man är på väg hem från en fest klockan 3 på natten. någon som lyssnar på en när man berättar om ens drömmar och någon som inte lovar massa men inte gör det. en person man kan öppna upp hela sitt liv för är en person värd att spendera sitt liv med.
jag har varit vän, och helt uppriktigt är fortfarande vän med, personer som suger mer livskraft ur mig än vad de ger mig. personer man känner att man gör allt för men som inte ger tillbaka något utan bara finns där när de behöver en. det är hemskt att säga men jag tror man klarar sig bättre utan dessa människor. men jag är fortfarande tacksam över att de har funnits i mitt liv, lika så de jag haft ett förhållande med, för jag tror man lär sig något av varje person man träffar. man kommer inte ihåg mycket av vad en person säger eller lovar, men man kommer alltid att minnas känslan personen givit en.
nu vill jag inget annat än bli starkare. att bekämpa mina hjärnspöken totalt. att inse att ingen av oss har fått ett bra eller dåligt liv. alla föds tabula rasa och det är upp till var och en att skapa ett liv man trivs med. sluta vara rädd och sluta slösa sin tid. ta första steget, berätta för människor hur man känner och börja älska sig själv. och underskatta aldrig värdet av god morgon sms, ursäkter och komplimanger. tänk också på att livet blir mer meningsfullt när du inser att du aldrig, aldrig någonsin, kommer ha samma stund mer än en gång.
0