julia capulet

skriver gör jag som bäst riktigt jävla ledsen med ångestklumpen fastklistrad i halsen påväg upp från hjärtavdelningen ELLER riktigt jävla excentriskt glad; påväg till att brista ut i gråt. just nu är jag inget vardera: jag är bara i detdär jobbiga stadiet mellan full och bakfull klockan 7.09 en torsdagsmorgon. alltså inga konstigheter egentligen. förutom att jag ska gå till jobbet snart och jobba i 12 timmar, det ger mig lite ångest däremot.

nog med visor utan ord (nä så säger man väl inte ens.. men nu gör jag det)

 

tiden har gått snabbt här på oslokollektivet. två månader har gått på två sekunder och ändå har det hänt så fruktansvärt mycket. jobbar konstant och spenderar resten av tiden med att springa runt som vilsen svensk i stan, åka på spontantrippar till ikea, ha mysiga filmkvällar med nya människor och dricka lite för mycket alkohol. eller iallafall på sista tiden har det visst blivit så haha..

 

finns så mycket att berätta men vet inte vart jag ska börja ju. var hemma i lilla markaryd några dagar och blev omhändertagen av familjen och mina bästa vänner. det kändes som att det var ett år sen vi sågs sist men allting var ändå som det alltid varit och jag är så lyckligt lottad att ha en sån bra familj att komma hem till och att jag har så bra vänner som bryr sig om och älskar mig.

 

möttes av kramar från johanna och isabelle på busshållsplatsen när jag kom fram till oslo. isabelle har varit på besök här sen i söndags och johanna har flyttat till ett kollektiv mitt emot mig och simon: så dagarna har även spenderats med att agera flyttlass lite. så himla kul att vi blir en till smålänning! och så sjukt kul vi ska ha det!

 

så ja jag kanske skriver riktigt jävla excentriskt glad; påväg till att brista ut i gråt nu. för livet är så fruktansvärt bra nu. men så är jag nog också fortfarande i detdär jobbiga stadiet mellan full och bakfull klockan 07.21 en torsdagsmorgon.

 

och så fyller jag ju nitton bast om sju dagar. glöm inte det! här kommer lite bilder med