julia capulet

dag 41
''PAPPA JAG HAR FÅTT EN UPPENBARELSE'' var det första jag sa när jag kom innanför dörren idag efter min löptur. Fick inget svar. Förmodligen för att jag alltid säger så konstiga saker. Haha seriöst. Ibland förstår jag inte ens att jag kan ha vänner. Oavsett; vidare till det jag ville få fram. Ja, jag fick en uppenbarelse idag på min löprunda. För att komma fram till det så måste jag backa tillbaka lite i tiden.
 
Innan mamma sa åt mig ''Jaja ut med dig nu så du får humöret tillbaka'', så hade jag och pappa varit hos en telefonåterförsäljare och försökte hitta något bra erbjudande eftersom jag tänkt köpa mig en Iphone 6s nu innan resan. Jag har en dålig historia med mobiler kan jag lova, och det kan alla som känner mig instämma om. Tre mobiler har jag tappat i toalettstolen och resterande har jag tappat så de spruckit i tusen bitar, eller varför inte nämna första veckan i Oslo då jag blev av med den i en park. Jag är så fruktansvärt slarvig och klumpig (speciellt med alkohol i blodet). Nog med snacket. Det var inget som lät bra. Mannen som jobbar där rekomenderade mig att köpa loss den nya mobilen och fortsätta betala av den gamla. Men då blir det att hosta upp 7.5 och fortsätta betala 350 kr i månaden. Tänkte att jag likaväl kan göra det. För jag vill ju såå gärna ha en Iphone 6s liksom.. Men det slog mig att innan idag så överförde jag mina norska pengar till mitt svenska bankkonto, och det tar ca 3 dagar för det att registreras. Så jag kom inte hem med någon mobil idag heller. Kom hem skitarg på allt. Mamma, pappa och livet överlag. Sen sa mamma ''Jaja ut med dig nu så du får humöret tillbaka''. Och ut gick jag, sprang min runda runt sjön, och sen sprang jag förbi en barnfamilj varav alla stirrade ner på sina mobiler. ''HEJ!'' nästan skrek jag och skrämde mamman som till slut svarade hej. ''Det var inte meningen att skrämmas!'' skrattade jag och sprang förbi. Och då slog det mig. Så mysigt att ta med familjen ut på en promenad, men vad är vitsen att gå ut och umgås om man ändå bara ska stirra ner på en skärm? De märkte inte ens att jag hoppade flåsandes förrän jag skrek hej.. 
 
Så till poängen nu. Vad var min uppenbarelse? Jo den att jag då fan inte ska punda ut så mycket pengar för en mobil innan resan. Speciellt inte när hela vitsen med resan är att liksom "fånga dagen" och bara vara. Varför ska jag då ha den senaste mobilen? Dessutom är chansen gaanska hög att jag kommer att 1. tappa den 2. ta isönder den 3. bli bestulen, allt inom loppet av en vecka. 
 
SÅ please people. Var hur mycket ni vill på mobilen. Men snälla stanna upp och tänk ibland. Livet är så mycket mer än det ni ser på en skärm.
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress