MENY
vad jag tror att om vi skiter i allt och inte ger ett piss, så kommer nog tiden att lösa hela grejen, för tiden har en sån magisk effekt på oss.
-
har nog äntligen inrättat mig i livet. kommit igång som smått med jobbet och fått rutin på min sömn igen. saknar fortfarande såklart suset från bilarna som är påväg till jobbet när jag och felicia sitter på en balkong 23 våningar upp i Bangkok, rökandes och kollar på soluppgången med The Kooks i bakgrunden och en katt som ständigt försöker fånga vår uppmärksamhet. saknar att gå med min bästa vän till 7-eleven tre på natten i storm bara för att vi vill ha en sandwich till nattamat. saknar att ständigt träffa nya människor, oavsett om det bara är för en kväll. saknar det ytliga pratet såsom ''vart är du ifrån?'', ''hur länge har du rest?'' osv. även fast jag är en person som värdesätter djupa relationer före ytliga. saknar att vakna i tid till lunch och sitta ihoptryckt på en plaststol i Vietnams gator och få serverat något som jag inte har någon absolut aning om vad det är. saknar att springa in på McDonalds eller Burger King för att köpa en vatten och be om wi-fi för att hitta till vårt nästa boende. saknar att alltid vara påväg till ett nytt ställe. att aldrig veta vad man kommer se, vem man kommer träffa, eller vad som kommer hända överhuvudtaget.
men jag är så lycklig här hemma med. trodde inte jag skulle bli det. trodde det skulle kännas som ett stort tomt hål i mitt hjärta. och visst saknar jag allt somsagt. men framförallt saknar jag felicia såklart. men ändå, ändå är jag så oehört tacksam att jag har det jag har att återvända till. min familj som älskar mig. alla pussar och kramar från mina vänner. alla fantastiska grejer vi ska göra i sommar. och ett jobb som tar emot mig.
har redan hunnit få och ge så många kramar och haft picknickar, varit på en helt magisk konsert, haft fina vinkvällar, och faktiskt blivit smått förälskad. i en pojke som inte talar samma språk som mig men som har det finaste hjärtat jag skådat.
jag klagar inte iallafall.
0