julia capulet

känns som ett självmordsbrev..
.. men det är det absolut inte. det är ett slags hejdå dock. men inte vilket hejdå som helst; fast liksom alla andra avsked är det sorgligt. nästan så jag att utvecklar en klump i halsen av tanken. har dock bestämt mig för att sluta blogga. om det är för alltid vet jag inte. för för alltid är en oehört lång tid. jag har iallafall bestämt mig att jag inte ska blogga offentligt längre. men eftersom jag varit så extremt dålig på att föra dagbok senaste tiden (antagligen för att såfort jag väl får för mig att börja kommer något annat i vägen. eller så somnar jag), så kommer jag att föra en ''privat'' blogg. detta då jag slipper få skrivkamp efter att skrivit ner allt som hänt under tre veckor på 20 a5 sidor.. (nej så intressant liv har jag inte men när jag säger ''allt som hänt mig'' menar jag verkligen ALLT. kanske vaknar min blogg till liv någon vacker dag. kanske inte.