MENY
Ju fler dagar som jag andas, desto mer inser jag att livet egentligen går ut på att vara lycklig. (Om man inte tror på att livets mening är något annat såklart. Ni får tro vad ni vill.)
Det är ganska vackert egentligen. Att oavsett hur många vänner vi har, hur många likes vi får på facebook eller instagram, eller hur många poäng vi har på snapchat - så spelar det ingen roll när vi i slutet på dagen bara har oss själva. Är du lycklig? Kan du sova med gott samvete? Har du gjort något bra för någon idag? Men framförallt har du gjort något bra för dig själv idag?
Tidigare har jag alltid försökt att göra allt för andra, men ju fler andetag jag tar i mitt nittonåriga liv, ju mer inser jag att det inte går att göra alla nöjda. Jag menar jag är inte en pizzaslice. Ibland måste man tacka nej till den festen för att man helt enkelt inte vill, trots kommentarerna som får en att vilja spy: '' Fan vad tråkig du är ''. Och man måste kunna få säga Nej till att träffa någon överhuvudtaget en dag, för att man helt enkelt vill låsa in sig själv på rummet. Man måste få kränga i sig en hel pommestallrik en dag och en annan bara dricka avokadosmoothies. Vi är inget mer än människor. Eller egentligen är vi kanske bara små djur som blir kära och äter frukost?
0