julia capulet

tjugoandre april tvåtusensexton
18.43

Ligger bredvid min bästa vän i en dubbelsäng någonstans i en ö några timmars båttur från Bali och lyssnar på Maroon 5. Vi orkar inte gå ut för det är för varmt utan pumpar AC och fläkt istället. Men vad gör det egentligen? Vi är på semester.

Tiden har gått så otroligt snabbt. Från att vara februari och jag inte visste om tiden kunde vara mer långsam och dryg, så gick hela mars förbi och nu är snart april över också. Men shit vad tiden har spenderats på bästa sätt. Det har hänt oförberedda saker hela tiden och vi har upplevt så mycket nytt och träffat så många underbara människor som vi knutit band vi aldrig kunde föreställa oss med. Vi har smakat all möjlig sorts mat och lärt oss att uppskatta varje tugga, för vi kommer förmodligen aldrig få smaka något liknande. Vi har varit vilsna och irriterade men det har alltid slutat bra ändå. Vi har varit äcklade av hundratals toaletter och åkt 15timmars bussresor som känts som en evighet. Vi har skrattat åt helt oförklarliga saker och gråtit åt de mest uppenbara. Vi har trängts i rum med 20 personer men haft det lika jävla bra ändå för vi gått hela dagen och slitit sönder våra fötter. Vi har jagat vattenfall och apor. Vandrat upp för en vulkan och surfat. Åkt motorcykel längst kusten i Vietnam och snorklat med lokalbefolkningen. Sjungit kareoke med tyskar, rökt gräs med fransmän, dansat med svenskar och delat politiska åsikter med allt för många amerikanare. Det som för alla människor som reser tillsammans är dock deras underbart stora och öppna hjärtan. Fantastiskt.