julia capulet

hejdå oslo
och så var tiden här i grannlandet över. eller rättare sagt, jag har en vecka kvar. men väljer att skriva ett hejdå idag för att jag vill helt enkelt!
tack för äventyret. tack för tårarna. tack för skratten. tack för kyssarna. tack för kramarna. tack för kärleken. tack för allt. och framförallt tack för pengarna (haha) för de behöver jag! 
började resan som en tjej som aldrig behövt klara sig utan sina föräldrar. blivit serverad allt under min uppväxt och nu fick jag (äntligen?) lära mig att ta hand om mig själv. skaffa jobb, sköta ekonomin, handla mat, städa, allt! har vuxit så enormt mycket som människa, fastän jag kanske inte vill erkänna det. men nu är som sagt äventyret över, och nu väntar nya äventyr!
 
 
 
johanna och simon har blivit lite som mina syskon mer än bästa vänner när man bott tillsammans så länge. johanna delade jag bara lägenhet med i tre månader, men simon och jag har trotsallt bott ihop i ett halvår. det blir lite så att trots att man bråkar, så är man vänner igen efter några minuter. det går liksom inte att vara arga på varandra för kärleken lyser igenom haha.
 
 
vi har firat halloween tillsammans utklädda till en spindelmanstrio tillsammans med ett härligt gäng. trillade i trappan och fumlade hem fulla som vanligt. vi firade nyår tillsammans och kollade på fyrverkerierna och önskade oss något allihopa vid tolvslaget. vi har varit på oktoberfest och jagat hattar och tagit bilder med random killar.
 
vi har låst in oss på toaletter och skrivit egna raplåtar.
 
vi har ätit allt för god mat med fina vänner och druckit väldigt mycket öl och vin.
 
vi har skrikit rösten av oss på såväl daniel norggren, thomas stenström och the vaccines och dansat så att fötterna värkt.
 
 
 vi har varit på utomhuskonsert till minne av Hiroshima och sett Highasakite! live.
 
 
tagit allt för många steg på Karl-Johan
 
 
och varit på många mysiga söndagsutflykter.
 
TACK
TACK så mycket Oslo för denna tiden. jag kan knappt hålla tårarna inne haha. men tror jag kommer inse först när jag flyttar här ifrån hur mycket jag kommer sakna stället.